At last…..

Embedded image permalink

Äntligen hittade jag henne, tredje gången jag var ute och ropade efter henne så fann jag henne, en bit ifrån oss. Det är en vändplan vid vår gata och det går ner som en backe där och där brukar hon gå genom så hon kommer upp på nästa gata, jag fann henne där vid ett hus. Rackarnas katt! Jag brukar skoja och säga att Missan är ”mammagris” och Tussan är ”pappagris”. Så jag sa det till Tomas på telefon att han får uppfostra ”sin” katt bättre. Skämt åsido, jag blir alltid lika glad när jag hör ett jam när jag ropar på Tussan och hon kommer fram. Det är alltid ett sånt ynkligt jam från Tussan. Missan jamar mörkare och mer bestämt.

Nu kan jag slappna av, har gått och varit orolig hela dagen. Jag var t.o.m. in till två av våra grannar och frågade om de sett henne och om de visste med sig att de hade haft garaget eller förrådet öppna. De är alltid så snälla och förstående. Skönt det.

En tanke på “At last…..

  1. Har haft två kattor .. också – Whisky som var min partners … han gillade aldrig mig .. om det inte gällde mat. Zoda, var min lilla aprikos och grå katt. Hon fanns alltid vid min sida. Glad att hon kom till rätta.

Lämna ett svar till viveka Avbryt svar